Novell: Johnny

De fnittrade, viskade, drog i sina kläder och kunde inte bestämma sig för vilken kille de ville ha. Johnny visste att några av dem tyckte att han var söt. Men ärligt talat brydde han sig inte. Killar var en helt annan sak. De var begripliga. Han var ju en av dem. Johnny var kompis med de flesta killarna i sin klass. De hängde tillsammans i skolan, och på helgerna blev det ibland fest hos någon av dem. Det kom tjejer också, såklart. Men inte ens med alkohol i blodet kunde Johnny se dem som något att ha. För att klargöra framtida missförstånd: Johnny var inte bög. Han förstod sig bara inte på tjejer.

Det var maj och sommaren hade redan börjat. Som att den ville sätta igång innan det var för sent. Johnny hade fått ett mess när han satt utomhus på en betongbänk under lunchrasten. Messet var kort:

”21, hos mig”

Han gillade inte fester så mycket. Hånglande par överallt till slut, kändes det som. Visst, Johnny hade hånglat. Han förstod tjusningen. Men han ville ha något som gick djupare än: ”hon har bröst, let’s do this!”. Han kanske var en såndär förhållandetyp. Djup suck. Han bestämde sig för att gå in. Ingen idé att dö ensam i det stekande solskenet med sina tankar, tänkte han.

Senare den kvällen, i Johnnys kompis större sommarstuga/mindre sommarvilla. Folk överallt. Han satt i en soffa och pratade lite smått med Peter, en kille som också gick i åttan.
”Du vet ju att hon gillar dig.”, sade Johnny tyst så tjejen i fråga inte skulle höra.
”Hmjo...”, svarade Peter.
”Go for it!”, hojtade Johnny och knuffade iväg klasskamraten med ett skratt.

Så kände han en hand på sin axel. Johnny vände sig om och möttes av Nikodemus bruna ögon. Eller, ingen kallade ju honom det. Bara Nicke.
Nicke sa inget utan viftade med huvudet åt dörren. Johnny såg frågande på honom, men följde efter då Nicke började gå. De gick ut och fick den ljumma sommarluften i ansiktet. Solen var på väg ner, men man såg fortfarande allt i trädgården. Utan ett ord gick de bakom huset. Nicke stannade vid en trädgårdsgunga och tog upp ett cigarettetui av plåt ur bakfickan.
”Vill du ha?”, sade han och viftade med etuiet. Johnny hade förlorat talförmågan, konstigt nog, men skakade på huvudet. Han hade aldrig förstått sig på rökning heller. Nicke tände cigaretten, och glöden hade precis samma färg som hans hår. Fast formen var ju annorlunda. Halvlångt och taggigt var det.

När Nicke först hade flyttat till deras skola hade håret och hans lite småfeminima utseende gett honom en bögstämpel. Men den försvann av nån anledning. Kanske var det för att han gick i nian. Eller att tjejerna gillade honom. Eller att även killarna gillade honom till slut. För han var rolig, ju. Och allt han sa var vettigt. Hans meningar lät inte töntigt smarta utan bara välformulerade och genomtänkta. Johnny hade inte haft så mycket kontakt med honom. Han fann honom intressant. De hade hälsat lite ibland. Tittat på varandra. Men egentligen inget mer. Vad ville han?

”Jag gillar dig, Johnny.”, bröt Nicke tystnaden med efter några bloss.
”Du är också schysst..?”, svarade Johnny frågande och sneglade lite på honom. Nicke log bara och satte sig i trädgårdsgungan. Johnny satte sig bredvid honom, han visste inte varför. Men det var inte det han tänkte på. Utan att deras lår rörde vid varandra. Okej, bögig tanke kanske, men nu var det så.
”Jag tror du vet hur jag menar.”, sade Nicke lugnt. Johnny var tyst, hade inga ord. Han kliade sig i sitt mörka hår, han visste inte var han annars skulle hålla händerna. Han gav Nicke en blick. Oj. Vad nära han var.

Nu kunde han urskilja Nickes ögonfransar i skymningen.

Och nu kunde han till och med se att Nickes bruna ögon hade gröna små stänk i sig.

Och nu såg han att Nicke hade några små fräknar vid näsan.

OchnuärhansläpparmotJohnnysochnunafsardetilllitetrorhanmendetäringentungkyss för nu drar Nicke sig bort.
Johnny vågade sig på att öppna ögonen. Nickes ögon välkomnade honom tillbaka till sommarkvällen. Omkring dem fladdrade nattfjärilar. Och åtminstone två av dem fanns i Johnnys bröst.

/Nelly